Hur är det med Yttrandefriheten i EU?
Europa: Stoppa yttrandefriheten!
Har Europas länder blivit polisstater?
Översättning av originaltexten: Europe: Let's End Free Speech!
Översättning till svenska: Maria Celander
Översättning till svenska: Maria Celander
New Europe rapporterar att i Leeuwarden har "runt 20 motståndare till planerna [på att bygga asylboenden] i området fått besök i hemmet av polisen". Med andra ord, Holland ägnar sig åt statligt sanktionerad censur, vilket väcker frågan: Har Holland blivit en polisstat?
I staden Sliedrecht dök polisen upp på Mark Jongeneels kontor och meddelade att han twittrade "för mycket" och att han borde "vara försiktig med tonfallet" – hans tweets kunde "uppfattas som uppvigling". Brottet? Jongeneel skrev i en tweet: "Högskolan i #Sliedrecht vill ta emot 250 flyktingar under de kommande två åren. Vilken dålig idé!"
I september 2015 rapporterade Die Welt att människor som uttrycker "främlingsfientliga" åsikter på sociala medier riskerar att förlora umgängesrätten med sina barn.
Medan europeiska medborgare grips och åtalas för att de utövat sin rätt till yttrandefrihet, kallar den tyske EU-kommissionären Günther Oettinger en kinesisk delegation på besök för "snedögon" ("Schlitzaugen"). Därefter belönades han med en befordran av EU-kommissionens president Jean-Claude Juncker, och är nu högste ansvarig för EUs budget.
Det är tydligt att alla inte är lika inför lagen. EU-kommissionärer kan fälla "främlingsfientliga" kommentarer och ändå bli befordrade; vanliga europeiska medborgare grips och åtalas för att de använt sig av sin rätt till yttrandefrihet.
Har Europas egna regeringar blivit dess fiende? Allt mer tyder på att så lite som en mild antydan om att man inte håller med om regeringarnas officiella politik kan rendera en fängelsevistelse, eller åtminstone ett besök av den hjälpsamma, lokala Kafkapolisen. Har Europa i praktiken blivit en polisstat?
Flera europeiska regeringar har gjort klart för sina medborgare att kritik mot migration eller migrationspolitik är kriminellt och förbjudet. Folk som enligt myndigheterna går "för långt" grips, åtalas och, i vissa fall, döms.
I oktober 2015 besökte polisen i Holland naiva twittrare som skrivit kritiska kommentarer om asylboenden. I staden Sliedrecht dök polisen upp på Mark Jongeneels kontor och meddelade att han twittrade "för mycket" och att han borde "vara försiktig med tonfallet" – hans tweets kunde "uppfattas som uppvigling". Brottet? Efter ett informationsmöte om asylboenden i regionen skrev Jongeneel några tweets. I en stod det: "Högskolan i #Sliedrecht vill ta emot 250 flyktingar under de kommande två åren. Vilken dålig idé!" Han hade tidigare skrivit: "Ska vi låta detta ske?!"
Han var inte ensam. New Europe rapporterade att i Leeuwarden har "runt 20 motståndare till planerna [på att bygga asylboenden] i området fått besök i hemmet av polisen. Samma sak hände i Enschede, och på en del håll i Brabant, där holländsk media uppger att invandringskritiker som drev en sajt i ämnet på sociala medier fick en tillsägelse om att upphöra med denna."
En talesperson för rikspolisen förklarade att tio underrättelsegrupper bestående av "cyberpoliser" övervakar Facebook och Twitter i realtid, på jakt efter inlägg som "går för långt", i syfte att söka upp personerna och tala om för dem "vilken effekt ett inlägg på internet kan få". Med andra ord, Holland ägnar sig åt statligt sanktionerad censur, vilket väcker frågan: Har Holland blivit en polisstat?
I Storbritannien greps Scott Clark i februari 2016, efter att han på Scottish Defense Leagues Facebook skrivit att syriska flyktingar kommer att "få se vår elaka sida". Enligt uppgift hänvisade han i sitt försvar av inlägget till de många sexövergrepp som begicks av arabiska och nordafrikanska män på nyårsafton i Köln.
I inlägget stod också: "Om det händer någon ung flicka någonting kommer jag personligen att spotta kommunpolitikerna i ansiktet, de som pressat på och pressat på för att få hit dem [migranterna]..." Vidare: "Det pågår definitivt en islamisk invasion. Definitivt något på gång. Såg precis 15 syrier på den lokala syltan. ... Jag var emot att de skulle komma hit från första början."
Kommissarie Ewan Wilson från Dunoonpolisen sa till The Guardian:
"Jag hoppas att gripandet av denna individ sänder en tydlig signal att polisen i Skottland inte kommer att tolerera någon som helst aktivitet som riskerar att väcka hat och provocera fram kränkande kommentarer på sociala medier."
I Tyskland åtalades ett gift par, Peter och Melanie M., för att de skapat en Facebookgrupp där man riktade kritik mot den rådande invandringspolitiken. Enligt medieuppgifter kunde man läsa på sidan: "Krigs- och ekonomiska flyktingar översvämmar vårt land. De för med sig terror, rädsla, sorg. De våldtar våra kvinnor och utsätter våra barn för fara. Sätt stopp för detta!"
Under rättegången försvarade Peter M. sina kommentarer på nätet och sa; "Man kan inte ens uttrycka en kritisk åsikt om flyktingar utan att bli stämplad som nazist. Jag ville skapa ett diskussionsforum där folk kunde säga sin mening om flyktingar...". Han uppgav att han som moderator av gruppen tog bort nazivänliga eller radikala kommentarer, men eftersom Facebook raderat sidan gick det inte att bevisa för rätten.
När domen avkunnades sa domaren: "Intrycket av gruppen är en serie generaliseringar med klart högerperspektiv." Peter M. dömdes till nio månaders villkorlig dom, och hans fru till böter på 1 200 euro (cirka 12 500 kronor). Domaren underströk: "Jag hoppas att ni förstår situationens allvar. Om ni hamnar hos mig igen åker ni i fängelse."
I Tyskland kan kritik mot migration och regeringens migrationspolitik också få andra drakoniska konsekvenser. I september 2015 rapporterade Die Welt att människor som uttrycker "främlingsfientliga" åsikter på sociala medier riskerar att förlora umgängesrätten med sina barn.
Det behöver inte ens ha begåtts något brott för att en domstol ska anse att barnets välbefinnande ska vara i fara och begränsa förälderns umgängesrätt, eller förordna att en "utbildare" ska vara närvarande då förälder och barn träffas – för att kunna "gripa in efter behov". Det finns också möjlighet att förbjuda vissa handlingar, uttryck eller möten i barnets närvaro. Som en sista utväg har domstolen möjlighet att frånta föräldrarna vårdnaden helt och hållet.
Enligt Eva Becker, ordförande för Arbetsgruppen för familjerätt i det tyska advokatförbundet (DAV); "Den avgörande faktorn är huruvida man har en sund inställning till människor". Becker gör bedömningen att om en förälder fäller en kommentar i stil med att den helst inte skulle vilja ha några syriska flyktingar i sitt bostadsområde, så räcker inte det för att barnets välbefinnande ska kunna anses vara i fara. Om en mamma eller pappa däremot uttalar sig hotfullt mot flyktingar i sitt barns närvaro, "då har man tydligt gått över den avgörande gränsen".
Det är inte ens relevant huruvida dylika kommentarer är straffbara enligt tysk lag. Även en kommentar som inte är straffbar kan placera en förälder på fel sida av "den avgörande gränsen". Det är inte viktigt om handlingen är brottslig, det viktiga är om den "påverkar" barnet på ett sätt som äventyrar dess välbefinnande. Om en domstol slår fast att barnets välbefinnande är i fara, kan föräldern få sin umgängesrätt med barnet begränsad.
Handlingar anses ännu mer belastande än ord. Enligt Becker är det en sak att samtala nedsättande om asylsökande med bekanta i barnets närvaro – men det är etter värre att ta med sig barnet på "främlingsfientliga" demonstrationer. Hon definierar inte vad som menas med ordet "främlingsfientlig". Det verkar underförstått att det bara handlar om en viss slags främlingsfientlighet, inte islamisk främlingsfientlighet gentemot icke-muslimer till exempel, men inget försök görs att förklara begreppet trots att detta är oerhört centralt i frågan.
Medan vanliga europeiska medborgare riskerar att bli gripna och åtalade för "främlingsfientliga" uttalanden, så är det dock helt andra regler som gäller för toppskiktet inom EU. I ett tal i Hamburg i oktober kallade EUs kommissionär för digital ekonomi, tysken Günther Oettinger, en kinesisk delegation på besök för "snedögon" ("Schlitzaugen"), ett uttryck som allmänt anses rasistiskt. Oettinger brydde sig inte ens om att be om ursäkt, men förklarade för Die Welt att det var viktigt att se hans uttalande i "ett större sammanhang".
Inte heller EU-kommissionen ville be om ursäkt för, eller ens utreda, Oettingers uttalanden (som tydligen också var nedsättande mot kvinnor och homosexuella). Kommissionens chefstalesman Margaritis Schinas sa till häpna reportrar att "Vi har ingenting att tillägga". På frågan om det kunde bli en utredning kring kommentarerna, svarade han; "Vi har inget FBI här i kommissionen."
Så sent som 28 oktober befordrade EU-kommissionens president Jean-Claude Juncker Oettinger till den åtråvärda och mycket mäktiga posten som vicepresident och högste ansvarig för EUs budget.
Det är tydligt att alla inte är lika inför lagen.
EU-kommissionärer kan fälla "främlingsfientliga" kommentarer och ändå bli befordrade; vanliga europeiska medborgare grips och åtalas för att de använt sig av sin rätt till yttrandefrihet.
Medan europeiska medborgare grips och åtalas för att de utövat sin rätt till yttrandefrihet, kallar EU-kommissionären Günther Oettinger (vänster) en kinesisk delegation på besök för "snedögon". Därefter belönades han med en befordran av EU-kommissionens president Jean-Claude Juncker (höger).
Judith Bergman är skribent, kolumnist, jurist och statsvetare.
Kanada: Parlamentet Fördömer Yttrandefrihet
Översättning av originaltexten: Canada: Parliament Condemns Free Speech
"Efter att islamofobin har fördömts är detta inte slutet utan bara början." – Samer Majzoub, ordförande för Canadian Muslim Forum (det kanadensisk-muslimska forumet). Majzoub är ansluten till det Muslimska Brödraskapet.
Vad är det man fördömer egentligen? Kritik mot islam? Kritik mot muslimer? Debatt om Muhammed? Avbildning av Muhammed? Diskussion om huruvida ISIS är en sann manifestation av islam? Bör alla kanadensare som nu skriver kritiskt om islam eller är oense med de som menar att ISIS "inte på något sätt reflekterar religionen islams värderingar och lära" anses vara "islamofob"?
Frågan är naturligtvis huruvida Kanadas förslag kommer att återskapas i andra parlament i västvärlden. Organisationen för Islamiskt Samarbete (OIC) är särskilt aktiv i Europa efter att ha startat en permanent observationsgrupp för EU år 2013.
I vilket parallellt universum kan OICs försök att kväva yttrandefriheten ses som en avancering av yttrande- och religionsfrihet?
Medan OIC utökar sin mediakampanj och sina ansträngningar i Europa är det troligt att europeiska parlament upplever initiativ som förslaget i Kanada. Det verkar i alla fall som att EU gärna skulle underlätta ett sådant förslag.
Den 26e oktober godkände Kanadas parlament enhälligt ett anti-islamofobiskt förslag som var resultatet av en namnlista som initierats av Samer Majzoub, ordförande i det kanadensisk-muslimska forumet. Namnlistan hade nästan 70 000 underskrifter.
Enligt namnlistans text,
"På senaste tiden har ett oändligt litet antal individuella extremister utfört terroristaktiviteter och då hävdat att de talat för religionen islam. Deras handlingar har använts som ursäkt för en märkbar ökning av antimuslimska åsikter i Kanada; och dessa våldsamma individer reflekterar inte på något sätt religionen islams värderingar och lära. Faktum är att de är en missrepresentation av religionen. Vi avfärdar alla deras aktiviteter kategoriskt. Inte på något sätt representerar de muslimers religion, tro eller önskan att samexistera i fred med världens alla folk. Vi, de undertecknade, medborgare och invånare i Kanada, ber House of Commons att ansluta sig till oss i det att vi erkänner att individuella extremister inte representerar religionen islam, och i det att vi fördömer alla former av islamofobi".
Parlamentet i Ottawa, Kanada. (Bildkälla: Saffron Blaze/Wikimedia Commons)
Trots att ett förslag inte har någon legal verkan såvida det inte godkänns som ett lagförlag kan den symboliska effekten av att det kanadensiska parlamentet enhälligt fördömer "alla former av islamofobi" utan minsta försök till att definiera vad som menas med "islamofobi" bara, i bästa fall, beskrivas som oroande.
Vad exakt är det som de fördömer? Kritik mot islam? Kritik mot muslimer? Diskussioner om Muhammed? Avbildning av Muhammed? Diskussion om huruvida ISIS är en sann manifestation av islam? Kan en kanadensare som nu skriver kritiskt om islam eller motsätter sig det faktum att ISIS "inte på något sätt reflekterar religionen islams värderingar och lära" nu anses vara "islamofob"?
Ingen vet, och det är tvivelaktigt huruvida det kanadensiska parlamentets medlemmar själva vet vad det betyder. Det verkar dock som att initiativtagaren till förslaget, den muslimska brödraskapet-anslutna Samer Majzoub, vet. Detta hade han att säga i en intervju med det kanadensisk-muslimska forumet efter att förslaget godkänts:
"Nu när islamofobi fördömts är detta inte slutet utan istället början... Vi behöver fortsätta jobba politiskt och socialt och med media. Man brukade tvivla på islamofobins existens, men nu behöver vi inte oroa oss för det; alla block och politiska figurer som representeras av Kanadas högsta lagstiftande myndighet har talat om denna existens. Vi måste få lagmakarna att agera, särskilt när det handlar om liberalerna som har visat på en tydlig öppenhet när det gäller muslimer och alla etniciteter. Vi måste alla arbeta hårt för att upprätthålla vår fredliga, sociala och humanitära kamp så att fördömelse följs av omfattande regleringar."
Nu när kanadensiska parlamentariker verkar helt ovissa om vad muslimska organisationer har i kikaren vad gäller "omfattande regleringar" är det tydligt för parlamentarikerna att förslaget utgör "förtjänstsignalering" när den är som värst.
Parlamentarikerna kanske nu känner sig nöjda med sig själva, men innebär deras röst att de kanadensare som inte vågar kritisera islam och som häftigt motsätter sig förslagets premisser troligen kan komma att ses (ännu mer) som bortom gränsen för ett civiliserat samhälle? Innebär detta att bara en slags åsikt är korrekt och att alla åsikter som skiljer sig från den nu automatiskt blir felaktiga – om inte kriminella?
"Det kommer nästan helt säkert att avskräcka folk från att uttrycka sig i rädsla för att de ska stämplas som "rasister" eller "islamofober" genom att godtyckligt skapa en hotfull atmosfär av politisk korrekthet, där de som inte är trogna grupptänket blir utskämda och utfrysta. Att tysta ned åsikter på det viset kan inte heller vara fördelaktigt för landets säkerhet. Hur kan någon varna myndigheterna om någonting om de först måste oroa sig för att deras varning kan anses vara "islamofobisk"?
Det fanns så klart inga parallella förslag i Kanadas parlament för att fördöma "kristendomsfobi" eller "judendomsfobi", trots att det sistnämnda är mycket vanligare förekommande än "islamofobi". Faktum är att enligt statistiken är det mer än 10 gånger så troligt att judiska kanadensare faller offer för hatbrott än muslimska kanadensare.
Det var exakt denna typ av giftiga, politiskt korrekta atmosfär i USA som fick major Nidal Malik Hasan, en militärpsykiater, att skjuta ned 13 personer och skada 29 andra i Fort Hood-massakern år 2009. Hans före detta klasskamrat, Lt. Col.
Val Finnell, berättade då för Fox News att trots Hasans misstänksamma beteende, såsom utförandet av en presentation som berättigade självmordsbombningar, gjorde man inget för att ta reda på om Hasan skulle kunna vara en säkerhetsrisk. Istället hanterades han med silkeshandskar. "Problemet här är att det finns ett klimat av politisk korrekthet i militären.
Man vill inte säga något eftersom det då kan ses som att man ifrågasätter någons religiösa tro, eller så är man rädd för att bli stämd", sade Lt. Col. Finnell.
I december 2015 berättade en man som hade jobbat i området där San Bernadino-terroristen Syed Farook bodde för CBS Los Angeles att
"han lade märke till ett halvt dussin män från Mellanöstern i området de senaste veckorna, men bestämde sig för att inte berätta något eftersom han inte ville profilera dessa människor. 'Vi satt på lunchen och tänkte, "vad gör de här i området?', sade han."
Rädslan för att stämplas som "islamofob" är ett riktigt problem som har fått dödliga konsekvenser. Det är denna rädsla som det kanadensiska parlamentet nu har förstärkt i ett parlamentariskt förslag, som en signal för att känslan delas av landets högst uppsatta; de som stiftar lagarna.
Ett demokratiskt parlament bör kanske inte tysta ned sina medborgare. Det för tankarna till termen "mobbning". Parlamentarisk mobbning och vårdslöst bortseende från yttrandefriheten har ingen plats i ett samhälle som bryr sig om värdet av frihet och nationell säkerhet.
Kanada har redan skamfullt sett attacker på yttrandefriheten mot Mark Steyn och Ezra Levant, bland andra. Är detta det land Kanada vill bli?
Förslaget påminner om US House Resolution 569 som "fördömer våld, trångsynthet och hatisk retorik mot muslimer i USA", som introducerades i House of Representatives den 17e december 2015. Denna resolution är mer detaljerad än den korta fördömelsen av islamofobi från det kanadensiska parlamentet, men kärnan i båda verkar vara densamma: kritik mot islam eller mot muslimer är fel och bör fördömas, om inte rent av kriminaliseras.
I fördömelsen av "alla former av islamofobi" har Kanadas parlament gjort allt som organisationen för islamiskt samarbete (OIC), bestående av 56 muslimska stater plus "Palestina" – skulle kunna önska sig. Att bekämpa "islamofobin" står högst upp på önskelistan för denna organisation som har sitt huvudkvarter i Jeddah, Saudiarabien. OIC främjar aggressivt den så kallade Istanbulprocessen som har som mål att förbjuda all kritik av islam och att göra detta förbud en del av en internationell lagstiftning.
Ironiskt nog vajade den saudiska flaggan på Parliament Hill i Ottawa den 2a november då kanadensiska officiella tjänstemän stämt möte med en så kallad "människorättskommission" i Saudiarabien. Denna kommission stödde officiellt de saudiska massavrättningarna i januari 2016, där 47 personer avrättades av myndigheterna med förklaringen "förstärk rättvisan, uppfyll... legitima och lagliga krav, och skydda samhället och dess säkerhet och stabilitet". Detta var tydligen inte problematiskt i Kanadas parlamentarikers ögon.
Så sent som den 24e oktober höll OICs generalsekretariat ett möte "för att granska mediestrategin för att motarbeta islamofobi". Mötet bestämdes för att:
"Diskutera OICs mediestrategi och sätt att motarbeta islamofobi i ljuset av de senaste utvecklingarna och hatkampanjerna i olika delar av världen; särskilt med det ökande antalet muslimska flyktingar i västerländska länder och det anbringande hatet på ett sätt som skapar allvarlig oro.
Mötet syftar till att komma fram till tydliga och praktiska mekanismer som verkar som en anti-islamofobisk mediekampanj som understryker den verkliga ädla bilden av islam och bidrar till att hindra de pågående avsiktliga ärekränkande kampanjerna som förts i olika västerländska forum".
Frågan är naturligtvis huruvida Kanadas förslag kan återskapas vid andra parlament i västvärlden. OIC är särskilt aktiva i Europa och startade en permanent observeringsmission i EU år 2013. OIC grundade nyligen den så kallade kontaktgruppen för muslimer i Europa, vars bildande meddelades vid OICs toppmöte i Istanbul i april 2016 och inkluderar Turkiet, Saudiarabien, Pakistan, Algeriet, Egypten, Somalia, Malaysia och Jordanien.
Etablissemanget för OICs kontaktgrupp för muslimer i Europa
"har som mål att säkerställa ett effektivt samarbete mellan relevanta parter, för att planlägga strategier för att eliminera hatpropaganda, fysiska överfall, praktiserande av intolerans, fördomar, rasdiskriminering och islamofobi, och för att stödja en interkulturell dialog och social integration. Vidare kan gruppen vara en plattform genom vilken muslimer med olika nationaliteter kan utbyta erfarenheter, definiera bästa möjliga praxis med en synvinkel för att förbättra muslimskt deltagande i Europas politiska och sociala liv". [betoning adderad]
EU ser tydligen OIC som en vänlig och välvillig organisation med delade värderingar. Enligt EUs europeiska externa aktionsservice (dess diplomatiska service som bistår med EUs utrikesordförande):
"OIC har genomgått viktiga förändringar under det senaste årtiondet: det har gjort framsteg i stöd av yttrandefrihet och religions-/trosfrihet. Det har utökat sitt samarbete till ekonomiska, kulturella, utvecklings- och humanitära områden."
Är detta på allvar? I vilket parallellt universum kan OICs ansträngningar för att tysta ned yttrandefriheten ses som ett framsteg i yttrande- och religionsfriheten?
Medan OIC utökar sin mediakampanj och sina ansträngningar i Europa är det troligt att europeiska parlament upplever initiativ som förslaget i Kanada. EU för sin del verkar gärna ställa upp och förenkla processen för ett sådant förslag.
Judith Bergman är skribent, krönikör, advokat och politisk analytiker.Kopierat av Thore Hult
Ingen Rättvisa i Nederländerna
Översättning av originaltexten: No Justice in the Netherlands
Det är djupt bekymrande att domstolen redan innan rättegången ens inletts så uppenbarligen komprometterar sin egen opartiskhet och objektivitet. Underkastar sig andra europeiska domstolar också så snällt till jihadistvärderingar som inskränktar på yttrandefriheten och "obekväma" politiska åsikter?
Om du är politiker och bekymrad över ditt lands framtida välfärd bör du kunna diskutera dagens relevanta problem, inklusive problem med invandrare och andra folkgrupper.
Paragraf 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna slår fast att: "Alla har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt bör innefatta friheten att ha åsikter och att tillhandahålla och vidarebefordra information och idéer utan ingripande från offentliga myndigheter och utan gränser..."
I sin rättspraxis har domstolen angett att paragraf 10 "skyddar inte bara den information och de idéer som anses som oförargliga utan också de som anses stötande, chockerande eller störande; sådana är kraven för den pluralism, tolerans och vidsynthet utan vilken det demokratiska samhället inte existerar. Åsikter som uttrycks på ett starkt eller överdrivet språk skyddas också".
Wilders manade inte till våld eller åtal (eller förnedring), och inte heller äventyrade han landets eller allmänhetens säkerhet.
Uppenbarligen är rättvisan i Nederländerna inte längre blind och domstolarna är inte längre oberoende och opartiska statliga institutioner.
En domstol i Haag beslutade den 14 oktober att åtalet för hatpropaganda mot holländska politikern Geert Wilders, för uttalanden han anfört i mars 2014 vid en politisk demonstration, är tillåtet att prövas enligt lagen.
Därmed fick Wilders avslag på sin begäran att avfärda åtalet som icke prövbart på grund av att dessa sakfrågor är politiska och på grund av att rättegången de facto skulle innebära en politisk process.
Rättegången mot Wilders kommer att inledas på måndagen den 31 oktober.
Under en kampanj i Haag i mars 2014 hävdade Wilders att det fanns ett behov för ett lägre antal marockaner i Nederländerna.
Vid ett valmöte i Haag frågade han de närvarande en rad frågor, en utav vilka var "vill ni ha fler eller färre marockaner?". Efter att publiken svarade "färre" sade Wilders "vi kommer att ordna det".
Geert Wilders under sitt tal i mars 2014, då han frågade "vill du ha fler eller färre marockaner?" (Bildkälla: nos.nl video screenshot)
På grund av "färre marockaner"-uttalandet, upprepat ännu en gång i en intervju några dagar senare, kommer Wilders att åtalas på två punkter: För det första för att "avsiktligt ha förolämpat en grupp människor på grund av deras ras." För det andra för att ha "anstiftat till hat eller diskriminering mot dessa människor."
Wilders försvarsadvokat Geert Jan Knoops har hävdat att rättegången uppgår till en politisk rättegång mot Wilders och hans parti PVV: "Känsliga frågor måste dömas av offentliga åsikter eller genom valurnan". Knoops sade "Åklagaren ber indirekt om att råda över PVV och dess politiska programs funktioner. Domstolen får inte blanda sig i detta".
Som politiker kan Wilders säga mer än en vanlig medborgare, sade Knoops och menade att Wilders använde sina anföranden till att peka ut den holländska statens brister.
"Det är hans plikt att peka ut brister. Han tar på sig detta ansvar och föreslår lösningar." Knoops hävdade att åklagaren begränsar Wilders yttrandefrihet genom att väcka åtal för hans uttalanden.
Domstolens svar var att trots att politiker har yttrandefrihet bör de "undvika offentliga uttalanden som föder intolerans" och att rättegången skulle avgöra var gränsen går mellan politikers yttrandefrihet och deras plikt, som domstolen ser på saken, att undvika offentliga uttalanden som föder intolerans.
Andra politiker, samtliga från arbetarpartiet, har yttrat följande om marockaner utan att ha blivit åtalade.
- "Vi har också sk*tmarockaner här borta." – Rob Oudkerk, politiker från holländska arbetarpartiet (PvdA)
- "Vi måste förnedra marockaner." -- Hans Spekman, PvdA-politiker.
- "Marockaner har etniskt monopol på bråk." -- Diederik Samsom, PvdA-politiker.
Domstolen avfärdade Wilders försvarsadvokats argument om att det faktum att ingen av dessa politiker blivit åtalade gör rättegången mot Wilders diskriminerande.
Domstolen menade att på grund av att tidpunkten, platsen och sammanhanget för andra politikers uttalanden var annorlunda kan dessa inte likställas med herr Wilders uttalanden, och av denna anledning anser domstolen att någon överträdelse av jämlikhetsprincipen inte förekommit.
Andra politikers uttalanden var dock, objektivt sett, mycket värre i fråga om språkbruk ("sk*tmarockaner") och vad som kunde anses vara deras direkta incitament ("Vi måste förnedra marockaner"). Vilken annan tidpunkt, plats och sammanhang skulle kunna göra ovan uttalanden mer acceptabla än en fråga om huruvida väljarna skulle vilja ha fler eller färre marockaner?
Och vilka omständigheter skulle göra det legitimt att kalla någon "sk*t" på grund av deras etniska ursprung?
Det är djupt bekymrande att rätten redan i sitt förhandsavgörande, och innan rättegången i sig ens inletts, så uppenbart komprometterar sin egen opartiskhet och objektivitet. Utåt sett verkar inte denna domstol längre opartisk.
Underkastar sig andra europeiska domstolar också så snällt till jihadistvärderingar som inskränktar på yttrandefriheten och "obekväma" politiska åsikter?
Nederländerna är en av parterna i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Detta innebär att holländska domstolar är skyldiga att tolka inhemsk lagstiftning på ett sätt som är förenbart med konventionen och den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas rättspraxis.
Paragraf 10 i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna anger:
1. Alla har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt bör innefatta åsiktsfrihet och frihet att tillhandahålla och vidarebefordra information och idéer utan ingripande från offentliga myndigheten och utan gränser...
2. Utövandet av dessa friheter kan, sedan de medför plikt och ansvar, vara föremål för sådana formaliteter, villkor, begränsningar eller bestraffningar som föreskrivs av lagen och är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle, i syfte att tjäna landets säkerhet, territoriala integritet eller offentlighetens säkerhets intresse, för att förebygga tumult eller brott, för att skydda hälsa eller moral, för att skydda andras rykte och rättigheter, för att förhindra avslöjande av information som mottagits i konfidentiellt syfte eller för att upprätthålla rättsväsendets auktoritet och opartiskhet.
I sin rättspraxis anger den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att [1] paragraf 10
"skyddar inte bara den information och de idéer som anses som oförargliga utan också de som anses stötande, chockerande eller störande; sådana är kraven för den pluralism, tolerans och vidsynthet utan vilken det demokratiska samhället inte existerar. Åsikter som uttrycks på ett starkt eller överdrivet språk skyddas också".
Ännu viktigare i rättegången mot Wilders sammanhang är det faktum att enligt europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas rättspraxis, är följande:
"...skyddets utsträckning är beroende av sammanhanget och syftet med kritiken. I sammanhang som innefattar offentlig kontrovers eller offentligt intresse, under politiska debatter, i valkampanjer... starka ord och hård kritik kan förväntas och kommer att tolereras i högre grad av domstolen". [Betoning tillagd]
Låt oss gå igenom vad Wilders sade och i vilket sammanhang han sade det: "Vill du ha fler eller färre marockaner?" Efter att publiken svarade "färre", sade Wilders "Vi kommer att ordna det". Han upprepade detta uttalande i en följande intervju, där han sade "Ju färre marockaner, desto bättre".
Sammanhanget uttalandet gjordes i var en valkampanj mars 2014 i bakgrund av betydande problem med marockaner i Nederländerna. Enligt den holländska journalisten Timon Dias:
Statistiken visar att 65% av alla marockanska ungdomar har blivit arresterade av polisen och att en tredjedel av denna grupp har arresterats mer än fem gånger.
Wilders understryker de överdrivna kostnaderna i samband med den oproportionellt höga siffran holländska marockaner som är registrerade som mottagare av socialbidrag och som är inblandade i socialbidragsbedrägeri.
Om du är politiker och bekymrad över ditt lands framtid och välfärd bör du, enligt logiken, kunna diskutera dagens relevanta problem, inklusive existerande problem med invandrare och andra folkgrupper.
Denna diskussion är bara vettig i ett demokratiskt samhälle om den äger rum i offentligheten, och i synnerhet med väljare vid en politisk demonstration under en valkampanj. Att ställa frågan huruvida väljare vill ha färre marockaner i deras stad eller land kan verka grovt för vissa och kränkande för andra.
Men i ljuset av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas rättspraxis, vilken specifikt skyddar politiska uttalanden med mycket bred marginal, särskilt i samband med politiska aktörer och kampanjer, är det mycket svårt, om inte omöjligt, att se hur den fråga som Wilders ställde skulle kunna täckas lagenligt av paragraf 10 (2).
Enligt paragraf 10 (2), kan yttrandefriheten begränsas när:
"det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle, i syfte att tjäna landets säkerhet, territoriala integritet eller offentlighetens säkerhets intresse, för att förebygga tumult eller brott, för att skydda hälsa eller moral, för att skydda andras rykte och rättigheter, för att förhindra avslöjande av information som mottagits i konfidentiellt syfte eller för att upprätthålla rättsväsendets auktoritet och opartiskhet."
Wilders manade inte till våld eller förföljelse (eller förnedring), och inte heller äventyrade han landets säkerhet eller någon av de andra angelägenheterna som noterats ovan.
Det är svårare att se hur uttalandet "vi måste förnedra marockanerna" av arbetarpartiets politiker Hans Spekman, som inte åtalades, skulle kunna vara legitimt, eftersom det innebär ett direkt incitament till någon form av förnedrande handling mot marockaner. Men Hans Spekman är förstås inte Geert Wilders.
Uppenbarligen är rättvisan i Nederländerna inte längre blind och domstolarna är inte längre oberoende och opartiska statliga institutioner. Detta bör alla holländska medborgare vara djupt oroade över.
Judith Bergman är en författare, krönikör, advokat och politisk analytiker.
[1] Monica Macovei: A guide to the implementation of Article 10 of the European Convention on Human Rights, p 16, (Human rights handbooks, No. 2, 2004).
Kopierat av Thore Hult
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar